Tänk att jag har lyckats följa min bibelläsningsplan ända till nu! Och vet du?! Det är så spännande. Idag har jag läst 2 Mos 2:7-8, Ps 29 och Apg 1. I Egypten försöker Mose och Aron befria sitt folk. När inte farao lyssnar och låter dem gå, skickar Gud ett antal plågor över landet. Myggor, flugor och mycket annat otäckt. Men farao är envis och tvingar folket att stanna. Vi som läst historian tidigare vet vem som vinner, men det är lika spännande ändå att läsa.

I Psaltaren handlar det om att ”Ge åt HERREN ära och makt!” Vi uppmanas att tillbe och ära Herren. Hela kapitlet slutar med orden ”HERREN ger styrka åt sitt folk, HERREN välsignar sitt folk med frid”.

Apostlagärningarna hör till mina favoritböcker i Bibeln. Jag älskar att läsa hur församlingen som Jesus startade bara växer och växer. Hur de räddhågsna lärjungarna förändras och fylls av kraft, så att de kan predika de goda nyheterna utöver världen.

Men först väntade de, precis som Jesus hade befallt dem: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört av mig. Johannes döpte i vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande.”

De bad och väntade, ca 120 personer, i den sal på övervåningen där de brukade vara. Uthålligt bad de och snart kommer deras väntan att ge resultat.

Vi kristna har länge bett och längtat efter väckelse i våra bygder. Vi vill se nytt liv i våra kyrkor. Frågan är om vi själva har vaknat och förstår vad det skulle innebära ifall våra grannar och medmänniskor skulle bli drabbade av Gud. Om de skulle komma till våra kyrkor och den ordning vi vanligtvis har skulle förändras. Hur skulle vi reagera på det?

För något år sedan fick vi i våra trakter se lite av hur det skulle kunna bli vid en väckelse. Det var när Yxenhaga fungerade som flyktingboende under en tid. En mängd familjer från Syrien, Afghanistan och andra platser på vår jord bodde alldeles nära inpå oss. I Hubbestads missionshus hade vi språkkafé en gång i veckan, och efter önskemål startade vi bibelundervisning med persisk tolk varje torsdagskväll, framför allt för de afghanska familjer som ville komma. Många i våra församlingar var involverade i detta arbete som ledde till att fem personer tog emot Jesus och lät döpa sig. Många nya kontakter knöts och vid ett flertal tillfällen fylldes kyrkan också på vanlig gudstjänsttid med annorlunda människor. Människor utifrån, med annorlunda klädstil, annat språk och annat sätt att bete sig.

Dessa träffar och gudstjänster var ljuvliga! Fulla av liv och rörelse! Människor som ställde frågor rakt ut! Där vi som gammelkristna fick gå ner på djupet i vår tro och ställas inför tankar och problem som vi sällan annars gör.

Tänk om vi som församling gjorde oss redo för ett nytt sådant arbete! Genom att be och vänta så som de 120 gjorde uppe i Övre salen i Jerusalem. De visste inte exakt vad som skulle komma. Det vet inte vi heller. Frågan är om något alls händer om vi inte gör oss redo för det. Kan verkligen väckelse komma till oss om inte vi är beredda att ta emot den? Om inte vi kristna är vakna till att börja med? Kanske kommer då väckelsen att gå förbi våra kristna sammanhang och vi blir lämnade utanför.

För Gud har inte glömt bort Sverige. Han längtar efter alla små sårade, skadade människor. Han vill fylla människors tomhet med sin helige Ande. Han vill trösta dem som gråter. Han gråter när Han ser hur människorna lider av ensamhet, förvirring och tomhet.

På tisdagar och torsdagar träffas vi i Brokyrkan för bön och Bibel. Välkommen att delta! Vi behöver be och vänta för att bli redo att göra det som Herren vill. Vi behöver umgås med Herren för att förstå Hans vilja med våra liv. Det kan vi inte göra ensamma. Vi behöver varandra för att uppnå det som är tänkt med församlingen vi tillhör. Den som Jesus började bygga en gång för länge sedan och som apostlarna fortsatte sprida utöver vår jord i kraft av den helige Ande. Som också du och jag får vara med och bygga.

Varm välsignelse

Anneli

0 kommentarer

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Previous reading
Att förtrösta
Next reading
Ett nytt år