Torsdagen innan påsklovet hade vi i Brokyrkan påskvandringar för några barngrupper i Hoks och Svenarums skolor. Ett gäng daglediga, både äldre och yngre, ställde upp för att spela med i påskens händelser, för fem grupper förväntansfulla barn. Vi började i skärtorsdagens sista måltid där Jesus tvättade lärjungarnas fötter och instiftade den första nattvarden. Där fick vi följa hur Judas försvann ut för att förråda Jesus. Nästa scen utspelade sig i Getsemane trädgård där Jesus gick i väg och bad medan lärjungarna somnade om och om igen. Sedan kom Judas med soldaterna, som efter Juda kyss tillfångatog Jesus. Lärjungarna sprang skräckslagna iväg och gömde sig.

Sista scenen utspelade sig vid graven. Maria Magdalena kommer för att se till Jesu kropp på påskdagens morgon men hon finner graven tom. Alla barnen fick komma fram och se efter. Jesus är uppstånden! Glädjen är stor och vi sjunger: Uppstått har Jesus, Hurra, Hurra! Han lever, Han lever, Han lever än!

Min tanke går till hur Maria Magdalena och de andra hade tillbringat sabbaten i tron att allt var över. Deras Mästare var död. Ingen av dem kunde ana att det han flera gånger försökt att peka på verkligen skulle hända. Jesus skulle uppstå på den tredje dagen.

Så Maria gick till graven, gråtande och full av sorg. Man undrar hur hennes tankar löpte. Hur skulle livet bli efter detta? Vad skulle hon och de andra nu göra. Skulle livet återgå till hur det var innan de kände Jesus? Då när allt var annorlunda?

När hon kom fram var stenen bortrullad och inne i graven fick hon se två änglar som frågade varför hon grät. När hon vände sig om fanns Jesus där hos henne och talade till henne. Så fort han uttalade hennes namn, Maria så visste hon vem det var. Han var där igen! Hennes älskade vän hade kommit tillbaka till livet.  Precis som när hon först lärde känna Jesus gick hon från mörker till ljus. Då när han befriade henne från sju onda andar och tog henne ur det mörka till det ljusa. Allt hade verkat hopplöst men Jesus gjorde det hoppfullt igen. Precis så vände Han återigen hennes liv från det mörkaste mörka till det fullkomliga ljuset.

Kanske är vi många som just nu känner att livet är ganska mörkt och hopplöst. Nyss har coronapandemin släppt sitt värsta grepp om oss. Fortfarande finns de som känner av dess verkningar, både kroppsligt och på andra sätt. Och kriget i Ukraina lämnar ingen av oss oberörd. Vi är vana att kunna styra och ställa i våra liv men den senaste tiden har saker hänt helt utanför någon människas kontroll.

Då är jag glad att jag har Jesus! Det enda jag kan göra är lägga mitt liv i Hans händer och låta Honom leda mig från mörker till ljus. Det förändrar inga pandemier eller krig, men det förändrar min inställning till allt som ändå är bortom min kontroll.

Jag lägger allt i Herrens händer och ber en förkortad version av bönen som vi bad i Brokyrkan när vi för en tid sedan hade insamling till krigets offer i Ukraina. Vill du be med?

Gode Gud

Idag kommer vi till dig med våra böner. Vi kan inte göra annat än att be till Dig, himmelske Fader. Du som alltid står fast, som är vår trygghet och styrka, som ser och vet allt, och som också finns kvar i de svåraste stunderna.

Vi ber nu för situationen i Ukraina; för alla människor som lever och bor där.

Vi ber för fred, för försoning och förnuft. Vi ber emot hat och hämndlust. Vi ber; Herre förbarma dig. Himmelske Fader. Vi ber om fred.

I Jesu namn

Amen

0 kommentarer

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Previous reading
Graven är tom
Next reading
Bön för Ukraina