Vårt framtidshopp

I helgen firar vi allhelgonahelg. Det är tiden vi ska tänka på och hedra dem som har gått före. För snart två år sedan fick mamma sluta sina dagar här på jorden. Söndagens bibeltext som du kan läsa här nedan påminner om hoppet jag har att vi ska få mötas igen. Men också om hoppet för alla dem jag har i mitt liv här och nu. Jag påminns om att jag aldrig ska sluta be för dem, för det är aldrig försent att komma tillbaka till sin barnatro. Gud längtar efter alla sina barn.

Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort.  Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig.  Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte ska förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan låta dem uppstå på den yttersta dagen.  Ja, detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.” (Joh 6:37-40)

Texten påminner också om hur min väg till Jesus var. Jag var vad man brukar kalla Guds barnbarn. Det innebär att jag var med i kyrkan under hela min barndom, lyssnade till predikan och sånger som sjöngs. Jag kallade mig själv för kristen, men när jag blev så stor att jag kunde bestämma själv ville jag inte längre. Mamma försökte enträget att få mig på andra tankar men inget kunde rubba mig. Under de 25 år jag var borta från Jesus levde mamma med hoppet om att bibelordet ovan stämmer, också för mig som valt en annan väg. Det var ord som hon litade på. Ord som hon i sin bön påminde Gud om och som gjorde att hon aldrig tvivlade.

Orden visade sig vara sanna. Plötsligt en dag kom Jesus till mig och påminde om sin existens så att det blev omöjligt för mig att inte tro. Han tänkte inte på allt jag hade gjort fel utan visade i stället att Han fortfarande stod kvar och väntade med sin förlåtelse. Jag hade lämnat Gud, men Han hade inte lämnat mig.

Guds vilja är att inte någon enda av oss ska gå förlorad. Han vill att alla ska uppstå på yttersta dagen. Han letar inte efter de fel vi gör så att distans kan skapas. I stället gjorde Gud allt för att vi skulle komma nära. Han blev till människa genom sin Son Jesus Kristus och offrade sig själv för att vi skulle få förlåtelse. Så att vi kan bli Hans barn fullt ut.

Gud är helt och hållet god. Det är vi människor som sätter gränser. Det är vi som säger att vi eller andra inte är tillräckligt goda. Och på sätt och vis har vi rätt. Vi är inte tillräckligt goda. Vi duger inte. Han dog för oss för att Han vill ha oss ändå, och därför duger vi.

Vilken tröst för våra liv. För oss föräldrar som ber för våra barn, för oss medmänniskor som ber för nära och kära. Gud vill att alla ska vända om och komma till Honom. Och Han ser till vars och ens hjärta. Gud vet vad du har gått igenom och varför du har svårt att tro. Jesus var med den där gången när människor sårade dig så pass att du inte längre kan tro. Han vill hela såren som uppstod så att du på nytt kan säga ja till Honom. Du får vända om och gå åt det håll Han vill. Sedan går Han med dig i glädje och i sorg. Han leder med varsam hand hela vägen hem till Gud. Där som vi hör hemma. Det som är vårt evighetshopp.

Du har fortfarande chans att följa med på Alpha. Obs! Ändrad tid. Välkommen torsdagen den 3/10 kl 18.30!

Första gången är en gratis prova på-gång. Vill du sedan fortsätta så ses vi varannan torsdag därefter. Hör av dig till pastorn via mail eller telefon om du vill vara med.

Alpha är en rad kurstillfällen då man tillsammans utforskar den kristna tron. Varje tillfälle är inriktat på olika aspekter och frågor skapade för att väcka samtal. Alpha finns över hela världen och alla är välkomna att delta. I dag finns Alpha i över 170 länder. Sedan start har mer än 24 miljoner människor gått en Alphakurs och materialet är översatt till 120 språk. I Sverige har drygt 100 000 personer gått kursen sedan start.

Ingen Alpha är den andra helt lik, men de flesta har tre saker gemensamt: Mat, föredrag och ett gott samtal.

I Brokyrkan ordnade vi en alphakurs som startade i september 2018. Vi var ett gäng som träffades varannan torsdag under hösten och vintern. Vi åt tillsammans, såg på en film med ett föredrag och tog sedan kaffet med oss till många goda samtal i mindre grupper.

Pingsten är snart här

Idag är det min förberedelsedag inför predikningar i pingsthelgen. På söndag har vi gudstjänst med påföljande församlingsmöte i Brokyrkan kl 10 och kl 15 ska jag och Stig Klerelid medverka i Valkö missionshus. Pingst handlar om den helige Ande. En tredjedel av gudomen. I vissa kristna sammanhang den delen som ofta glöms bort, i andra den som anses vara den viktigaste utav dem alla. Jag vill säga att den helige Ande är lika viktig som Fadern och Sonen, varken mer eller mindre. Har du inte lärt känna den helige Ande så känner du inte Gud fullt ut. Gud består av Fadern, Sonen och den helige Ande och när du blir en kristen så tar du emot alla tre i ditt liv.

När vi pratar om Anden så tänker många på tungotalet. Men Anden är så mycket mer än så. När Jesus skulle lämna sina lärjungar för att gå till Fadern lovade Han att be Fadern om att en hjälpare skulle skickas till dem i Hans ställe. (Joh 14:16, Apg 1:4-5) Det var detta löfte lärjungarna väntade på skulle uppfyllas när de var samlade i övre salen på pingstdagen. De väntade och bad. Och plötsligt kom Han, den helige Ande. ”Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.” (Apg 2:2-4)

Anden förvandlade lärjungarna fullständigt. De var ca 120 personer som hade samlats i övre salen i flera dagar. Från att i stor rädsla sitta och vänta på vad som skulle hända härnäst, gick de genast i Andens kraft ut bland folket i Jerusalem, där Jesus för bara några veckor sedan blivit korsfäst. Petrus predikade så att antalet lärjungar ökade med omkring tre tusen, bara den dagen. Petrus var inte längre rädd och försagd. Bara några veckor tidigare hade han förnekat Jesus. Nu, med hjälp av Anden, predikade han inför en stor samling människor.

Anden hjälper också dig. Han tröstar och ger dig frimodighet. Han hjälper dig att älska, förlåta och förstå. Den helige Ande ger oss ord när vi behöver, både i vår vardag och i våra böner. Han är med hela tiden. Det är Han som är Gud i oss här och nu.

Utan den helige Ande hade jag aldrig vågat ställa mig upp och predika. Jag var så blyg och rädd för människor. Jag trodde aldrig att jag skulle våga tala inför människor. I skolan fick jag regelrätt tunghäfta när det var dags för muntliga framträdanden. Men sakta, sakta fyllde Anden mig. Först med en längtan att predika, och sedan med frimodigheten. Den helige Ande leder oss dit Han vill när vi låter Honom göra det. Anden har gåvor att ge till var och en av oss. När vi öppnar oss för Honom kan vi få del av dessa gåvor.

I förberedelserna inför söndagens predikningar tog jag fram en bok av Lillemor Hallin, Strömmar av liv, och blev där påmind om helheten i livet med den helige Ande. Vi som kristna möter människor som lever starkt i Andens gåvor. Vi beundrar dem och kanske till och med avundas dem deras starka gåvor. Vi önskar att vi själva ska få del av Andens gåvor på samma eller liknande sätt. Vi vill kanske kunna profetera, tala i tungor, uttyda tungotal eller få andra lite mer spektakulära gåvor. Det är lätt att glömma bort de ”små” gåvorna, som till exempel gåvan att tjäna. Den som inte tjänar andra blir gärna ”själv centrum vilket står i motsats till den helige Andes sätt att verka. Det är människorna med gåvan att tjäna i alla dess former som är jordens salt och världens ljus” (citat från Lillemor Hallins Strömmar av liv, s. 104). Hur ofta pratar vi om det i våra sammanhang? Tänk så många tjänare och tjänarinnor det finns i våra församlingar. De finns där i bakgrunden, hjälper till i köket eller med andra praktiska saker. De sprider kärlek, glädje och trivsel. Många av dem ser på sig själva som mindre värda. Andra kanske inte ser dem alls. De bara finns där och får allt att flyta. Men tänk om inte tjänargåvan fanns ibland oss i församlingen! Hur skulle då vår verksamhet fungera? Nej! Vi behöver hjälpa varandra att identifiera och uppmuntra de gåvor vi alla fått, inte bara de så kallade stora, viktiga gåvorna. Alla Andens gåvor är viktiga och behövs.

En annan sak vi ofta glömmer är Andens frukter. Att vi utövar andliga gåvor är ingen garanti för att vi lever i den helige Ande. Jag citerar från Strömmar av liv igen (s. 107): ”Livet i Kristi kropp ger med tiden upphov till den helige Andes frukter i oss: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning (Gal 5:22). Andens gåvor kan imiteras – av healers, av falska profeter och andra. Andens frukter kan däremot inte imiteras. Det är ur dem, främst ur kärleken, som Andens äkta gåvor kan flöda fram.”

Jag tänker att vi alltid ska längta efter och försöka få de andliga gåvorna att flöda i våra liv. Men vi ska också sträva efter att älska varandra, att förlåta gamla oförrätter, att göra oss av med bitterhet i livet och att sätta andra i centrum istället för oss själva. Då vet jag att också andliga gåvor av alla de slag kommer som en naturlig följd. Då kan allas våra liv bli förvandlade, både för oss själva och för hela vår kristna gemenskap. När den enskilde blir förvandlad, blir hela församlingen förvandlad. Vi vågar gå när Anden säger det. Vi vågar lyssna till vad Han vill. ”Gud behöver idag människor som är villiga att bli sända av honom för att uppenbara både hans kärlek och hans kraft för världen”. (s. 107)

Kom så närmar vi oss den helige Ande tillsammans! Det är inte farligt att låta Honom ta över. Det är skönt att släppa kontrollen till Honom. Vi längtar efter och behöver förvandlade liv i denna tid. Kom! Han väntar på att få möta dig på djupet och att få förvandla ditt liv.

Tunga dagar, andra dagar

En dag härom veckan när allt verkade gå på tok och jag kände mig extra svag och trött, faktiskt helt utan hopp (ja, så kan det vara även för mig!), så tog jag fram min Bibel trots att jag egentligen inte ville. Enligt min bibelläsningsplan var det dags att läsa Psalm 91. Motvilligt slog jag upp den och började läsa. Redan i första versen kände jag att denna text var för mig, just denna dag. Här följer ett utdrag ur texten:

Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger till Herren: ”Min tillflykt och min borg, min Gud som jag litar på.” Han ska rädda dig från jägarens snara och den härjande pesten. Med sina fjädrar täcker han dig, under hans vingar finner du tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm. Du ska inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten som smyger i mörkret eller sjukdomen som härjar mitt på dagen…Inget ont ska drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda, för han ska befalla sina änglar att bevara dig på alla dina vägar. De ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten.

Vilken tröst det blev! Jag fällde några tårar av tacksamhet till Gud för att Han har allt i sin hand och att Hans stora nåd också gäller för mig i mina svaga stunder. Sedan kändes allt mycket bättre. Han kräver inte att jag är stark. Han tycker om när jag är svag för då får Han vara stark i mig.

Trots att det ute är vackert och grönt nu när sommaren snart är här, kan det i våra inre finnas sorg och fruktan. Många lider av att deras liv känns så meningslösa och tomma. Även vi kristna kan känna så ibland, trots att vi har den bästa Tröstaren till vårt förfogande närhelst vi vill. Men vi är känslomänniskor och inte alla kan hela tiden känna den där saligheten man pratar om att kristna ska känna.

Om du någon gång känner att din dag är tung, kan du slå upp din Bibel. Läs Psalm 91 eller någon annan text som ger dig tröst. Läs orden sakta för dig själv, inte bara en gång, utan många gånger efter varandra. Låt orden sjunka in på riktigt. Gör likadant en stund varje dag under en tid och se vad som händer. Kanske kommer Gud att tala till dig genom orden. Kanske får du nya goda tankar från Honom. Han längtar efter att just du ska börja umgås mer med Honom och när du sitter med din Bibel på detta sätt så möter Han dig.

Kanhända försvinner de där tunga dagarna och det blir andra, helt vanliga dagar som du kan njuta av. Kanske orkar du se allt det vackra kring dig nu när våren ändå är här; knoppar som spricker, den späda rabarberknoppen som spräcker jordskorpan för att komma upp i ljuset och växa sig hög och stark, vårens första humla som letar efter något gott att äta.

Guds frid som övergår allt förstånd önskar jag dig

Anneli

Att förtrösta

Idag dök denna bild upp i flödet på Facebook. Precis i rätt tid! Jag och min man Martin är mitt i ett jättesvårt beslut. Vi ber och ber, frågar vänner om råd, diskuterar fram och tillbaka men ingenting hjälper. Ena dagen verkar beslutet vara superenkelt att ta, nästa helt omöjligt. Så kom denna fina bild till mig och än en gång fick jag minnas vad som är rätt att göra. Att förtrösta på Herren. Han kommer att öppna den rätta dörren och hjälpa oss att ta rätt beslut. Vi får bara lägga våra liv i Hans händer, igen och igen, och minnas att Han är Herre. Han vet mer än vi. Han ser det vi inte ser. Vilken oerhörd tröst i detta dilemma! Jag är så glad och tacksam att jag är Guds barn och att jag får förtrösta på Honom i alla mina beslut. Kanske får också du tröst när du läser orden ovan?! Vi kan förtrösta på Herren, glöm inte det!

Förra veckan fick jag hjälpa flera av mina vänner från Afghanistan som konverterat till kristen tro men inte blir trodda av svenska myndigheter. Jag ber för dem att också de ska kunna förtrösta på Herren. Deras läge är så otroligt mycket sämre än mitt. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att inte få lov att utöva min tro på Jesus. Och det är precis det som den svenska staten tvingar dessa människor tillbaka till. Ett liv i ofrihet, där de riskerar fängelse, tortyr och död om de fortsätter att kalla sig kristna. Sverige sätter religionsfriheten ur spel, och gör det i vårt (alla svenskars) namn. Den frihet, kärlek, glädje vännerna funnit tillsammans med Jesus ska tas ifrån dem. Livet med Jesus som innebär så mycket mer än att bara följa en doktrin är inget för dem, det har en svensk myndighet bestämt.

Klarar de av att förtrösta på Herren när familjernas liv står på spel? Det beslut som jag och min man ska ta handlar inte om liv och död. Det är ganska enkelt om man jämför. Ändå är det svårt för oss att förtrösta. Hur ska det inte vara för våra vänner från Afghanistan?

Hjälp till att be! Låt oss inte tappa modet utan fortsätta att kämpa för att det rätta ska vinna. Vännerna har ingen annan än oss. Bara vi för deras talan. Ropa! Ropa högt! Någon gång måste våra röster höras.

Be och vänta!

Tänk att jag har lyckats följa min bibelläsningsplan ända till nu! Och vet du?! Det är så spännande. Idag har jag läst 2 Mos 2:7-8, Ps 29 och Apg 1. I Egypten försöker Mose och Aron befria sitt folk. När inte farao lyssnar och låter dem gå, skickar Gud ett antal plågor över landet. Myggor, flugor och mycket annat otäckt. Men farao är envis och tvingar folket att stanna. Vi som läst historian tidigare vet vem som vinner, men det är lika spännande ändå att läsa.

I Psaltaren handlar det om att ”Ge åt HERREN ära och makt!” Vi uppmanas att tillbe och ära Herren. Hela kapitlet slutar med orden ”HERREN ger styrka åt sitt folk, HERREN välsignar sitt folk med frid”.

Apostlagärningarna hör till mina favoritböcker i Bibeln. Jag älskar att läsa hur församlingen som Jesus startade bara växer och växer. Hur de räddhågsna lärjungarna förändras och fylls av kraft, så att de kan predika de goda nyheterna utöver världen.

Men först väntade de, precis som Jesus hade befallt dem: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört av mig. Johannes döpte i vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande.”

De bad och väntade, ca 120 personer, i den sal på övervåningen där de brukade vara. Uthålligt bad de och snart kommer deras väntan att ge resultat.

Vi kristna har länge bett och längtat efter väckelse i våra bygder. Vi vill se nytt liv i våra kyrkor. Frågan är om vi själva har vaknat och förstår vad det skulle innebära ifall våra grannar och medmänniskor skulle bli drabbade av Gud. Om de skulle komma till våra kyrkor och den ordning vi vanligtvis har skulle förändras. Hur skulle vi reagera på det?

För något år sedan fick vi i våra trakter se lite av hur det skulle kunna bli vid en väckelse. Det var när Yxenhaga fungerade som flyktingboende under en tid. En mängd familjer från Syrien, Afghanistan och andra platser på vår jord bodde alldeles nära inpå oss. I Hubbestads missionshus hade vi språkkafé en gång i veckan, och efter önskemål startade vi bibelundervisning med persisk tolk varje torsdagskväll, framför allt för de afghanska familjer som ville komma. Många i våra församlingar var involverade i detta arbete som ledde till att fem personer tog emot Jesus och lät döpa sig. Många nya kontakter knöts och vid ett flertal tillfällen fylldes kyrkan också på vanlig gudstjänsttid med annorlunda människor. Människor utifrån, med annorlunda klädstil, annat språk och annat sätt att bete sig.

Dessa träffar och gudstjänster var ljuvliga! Fulla av liv och rörelse! Människor som ställde frågor rakt ut! Där vi som gammelkristna fick gå ner på djupet i vår tro och ställas inför tankar och problem som vi sällan annars gör.

Tänk om vi som församling gjorde oss redo för ett nytt sådant arbete! Genom att be och vänta så som de 120 gjorde uppe i Övre salen i Jerusalem. De visste inte exakt vad som skulle komma. Det vet inte vi heller. Frågan är om något alls händer om vi inte gör oss redo för det. Kan verkligen väckelse komma till oss om inte vi är beredda att ta emot den? Om inte vi kristna är vakna till att börja med? Kanske kommer då väckelsen att gå förbi våra kristna sammanhang och vi blir lämnade utanför.

För Gud har inte glömt bort Sverige. Han längtar efter alla små sårade, skadade människor. Han vill fylla människors tomhet med sin helige Ande. Han vill trösta dem som gråter. Han gråter när Han ser hur människorna lider av ensamhet, förvirring och tomhet.

På tisdagar och torsdagar träffas vi i Brokyrkan för bön och Bibel. Välkommen att delta! Vi behöver be och vänta för att bli redo att göra det som Herren vill. Vi behöver umgås med Herren för att förstå Hans vilja med våra liv. Det kan vi inte göra ensamma. Vi behöver varandra för att uppnå det som är tänkt med församlingen vi tillhör. Den som Jesus började bygga en gång för länge sedan och som apostlarna fortsatte sprida utöver vår jord i kraft av den helige Ande. Som också du och jag får vara med och bygga.

Varm välsignelse

Anneli

Ett nytt år

Så här i nyårstider brukar i alla fall jag se tillbaka, inte bara på året som gått, utan på hela livet. Ibland säger man att tiden går så fort, och visst gör den det, men när jag tänker på allt som hänt, vem jag har varit och vem jag har blivit, så förstår jag ändå att åren måste ha varit både många, långa och innehållsrika. Under det nya året kommer vi att uppleva mycket nytt, men också minnas det som har varit. Vi här i Brokyrkan får fira ettårsdagar, både av kyrkolokalens invigning och den nya församlingen. Någon kommer att fylla jämna år och ytterligare någon sörja en bortgången livskamrats dödsdag. Vi minns dagarna som gått på olika sätt.

För tio år sedan, 2009 gick jag näst sista året på min pastorsutbildning. Så spännande det var att lära sig mycket nytt om Bibeln och den kristna tron. Jag läste religionspsykologi, bibelteologi och dogmatik med strålande lärare som Roland Spjuth, Patrik Wahlund och många flera. Lärare som älskar Ordet och som vill dela med sig av allt som de kan. De gör det med kärlek och passion och därför är åren jag gick på Salt ett fantastiskt minne som jag bär med mig för alltid. Jag hoppas att dessa lärare vet om vilket starkt och positivt intryck de gjort och gör på så många elever.

 

För 20 år sedan var livet helt annorlunda. Hade någon då sagt till mig att jag om tio år skulle läsa till pastor och om ytterligare tio år arbeta i församling så hade jag gapskrattat. Ingen hade kunnat gissa det om mig. Eller som min bror sa när jag några år senare hade tagit emot Jesus i mitt liv: ”Om Anneli kan bli frälst, så finns det hopp för världen”. Jodå, hon kunde både bli frälst och pastor. Otroligt men sant!

Och nu är året 2019 här. Jag har inte givit några nyårslöften, därför att jag alltid glömmer vad jag lovat efter bara några dagar. Men jag har börjat att läsa Bibeln enligt en bibelplan som jag hittade i min nya Studiebibel. Den börjar med att man läser ett kapitel ur Första Mosebok, Psaltaren och Matteusevangeliet varje dag och sedan fortsätter det enligt en speciell plan. Det hela går ut på att man läser om händelserna i den ordningen de verkligen inträffade, vilket är speciellt relevant i Gamla testamentet. Jag kommer att lägga ut reflektioner från denna läsning här på bloggen och hoppas att du vill följa med.

Gott nytt år, kära vän! Låt det bli ett år där Jesus får vara inblandad i allt du gör. Det ska jag försöka låta Honom vara. Jag tror att allt blir så mycket bättre då och jag längtar efter att Han ska finnas med i livets alla områden så att det här året blir ändå mer spännande än alla tidigare år.

Skriv gärna i en kommentar och berätta hur du ser på det nya året. Har du gett något nyårslöfte eller om du har något annat du vill dela med dig av.

Varm välsignelse

Anneli

 

Snart jul igen

Vet du!? Det kommer att bli jul även om du inte hinner städa alla hörn i huset eller baka alla kakor som du fick som barn. Slit inte ut dig bara för att ytan ska verka perfekt. Tänk istället på julens budskap och ta hand om varandra. Njut av att bara vara och gör denna jul till den bästa hittills!

Inget man gör verkar ändå få en att känna sådär som man gjorde då, en gång för länge sedan. Den där känslan av jul, du vet. Som förstärktes av doften av gran, pepparkakor och clementiner, av alla välbekanta sånger om stjärnan och barnet. Då alla ljusen tindrade ikapp med barnens ögon. Allt var så vackert. Det var alltid snö och lagom kallt. Alla var glada och lyckliga.

Den där känslan kommer inte tillbaka hur man än försöker. Man jagar de perfekta julklapparna, städar och putsar på ytan, öser ut pengar, lagar mat och godis som man i slutändan får kasta bort, men känslan uteblir i alla fall.

Kanske finns det någon därute som inte har det lika bra som du!? Kanske har du något att ge den personen!? Lite av ditt överflöd, vare sig det gäller sådant man betalar för eller sådant som inte kostar någonting alls. Kanske bara en blick, ett leende eller två minuter av din dyrbara tid, då du både hinner säga några ord och lyssna till någon som ingen lyssnat till på länge. Det kanske gör den personens hela jul. Känslan av att glädja någon annan – någon som verkligen uppskattar det och som inte har förväntat sig det – kanske ger dig precis det du egentligen behöver nu i jul.

Jag tänker på Jesusbarnet. Hur ser Han på vår galna jakt efter lyckan? Han som kom från glädjen hos sin Fader och valde att födas i ett smutsigt stall, på grund av sin stora kärlek till oss. Han föddes bland djurens spillning, långt från all lyx och flärd. Han kom för dig och för mig, rakt in i våra otillräckliga liv. För det är där Han vill vara. Hos dig och hos mig, men också hos den ensamme, den sjuke, den som ingen annan bryr sig om.

Ta emot av Hans kärlek i jul och dela den vidare till någon som behöver. Det kommer att ge dig så mycket mer än alla julklappar i världen.