Idag är det min förberedelsedag inför predikningar i pingsthelgen. På söndag har vi gudstjänst med påföljande församlingsmöte i Brokyrkan kl 10 och kl 15 ska jag och Stig Klerelid medverka i Valkö missionshus. Pingst handlar om den helige Ande. En tredjedel av gudomen. I vissa kristna sammanhang den delen som ofta glöms bort, i andra den som anses vara den viktigaste utav dem alla. Jag vill säga att den helige Ande är lika viktig som Fadern och Sonen, varken mer eller mindre. Har du inte lärt känna den helige Ande så känner du inte Gud fullt ut. Gud består av Fadern, Sonen och den helige Ande och när du blir en kristen så tar du emot alla tre i ditt liv.
När vi pratar om Anden så tänker många på tungotalet. Men Anden är så mycket mer än så. När Jesus skulle lämna sina lärjungar för att gå till Fadern lovade Han att be Fadern om att en hjälpare skulle skickas till dem i Hans ställe. (Joh 14:16, Apg 1:4-5) Det var detta löfte lärjungarna väntade på skulle uppfyllas när de var samlade i övre salen på pingstdagen. De väntade och bad. Och plötsligt kom Han, den helige Ande. ”Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.” (Apg 2:2-4)
Anden förvandlade lärjungarna fullständigt. De var ca 120 personer som hade samlats i övre salen i flera dagar. Från att i stor rädsla sitta och vänta på vad som skulle hända härnäst, gick de genast i Andens kraft ut bland folket i Jerusalem, där Jesus för bara några veckor sedan blivit korsfäst. Petrus predikade så att antalet lärjungar ökade med omkring tre tusen, bara den dagen. Petrus var inte längre rädd och försagd. Bara några veckor tidigare hade han förnekat Jesus. Nu, med hjälp av Anden, predikade han inför en stor samling människor.
Anden hjälper också dig. Han tröstar och ger dig frimodighet. Han hjälper dig att älska, förlåta och förstå. Den helige Ande ger oss ord när vi behöver, både i vår vardag och i våra böner. Han är med hela tiden. Det är Han som är Gud i oss här och nu.
Utan den helige Ande hade jag aldrig vågat ställa mig upp och predika. Jag var så blyg och rädd för människor. Jag trodde aldrig att jag skulle våga tala inför människor. I skolan fick jag regelrätt tunghäfta när det var dags för muntliga framträdanden. Men sakta, sakta fyllde Anden mig. Först med en längtan att predika, och sedan med frimodigheten. Den helige Ande leder oss dit Han vill när vi låter Honom göra det. Anden har gåvor att ge till var och en av oss. När vi öppnar oss för Honom kan vi få del av dessa gåvor.
I förberedelserna inför söndagens predikningar tog jag fram en bok av Lillemor Hallin, Strömmar av liv, och blev där påmind om helheten i livet med den helige Ande. Vi som kristna möter människor som lever starkt i Andens gåvor. Vi beundrar dem och kanske till och med avundas dem deras starka gåvor. Vi önskar att vi själva ska få del av Andens gåvor på samma eller liknande sätt. Vi vill kanske kunna profetera, tala i tungor, uttyda tungotal eller få andra lite mer spektakulära gåvor. Det är lätt att glömma bort de ”små” gåvorna, som till exempel gåvan att tjäna. Den som inte tjänar andra blir gärna ”själv centrum vilket står i motsats till den helige Andes sätt att verka. Det är människorna med gåvan att tjäna i alla dess former som är jordens salt och världens ljus” (citat från Lillemor Hallins Strömmar av liv, s. 104). Hur ofta pratar vi om det i våra sammanhang? Tänk så många tjänare och tjänarinnor det finns i våra församlingar. De finns där i bakgrunden, hjälper till i köket eller med andra praktiska saker. De sprider kärlek, glädje och trivsel. Många av dem ser på sig själva som mindre värda. Andra kanske inte ser dem alls. De bara finns där och får allt att flyta. Men tänk om inte tjänargåvan fanns ibland oss i församlingen! Hur skulle då vår verksamhet fungera? Nej! Vi behöver hjälpa varandra att identifiera och uppmuntra de gåvor vi alla fått, inte bara de så kallade stora, viktiga gåvorna. Alla Andens gåvor är viktiga och behövs.
En annan sak vi ofta glömmer är Andens frukter. Att vi utövar andliga gåvor är ingen garanti för att vi lever i den helige Ande. Jag citerar från Strömmar av liv igen (s. 107): ”Livet i Kristi kropp ger med tiden upphov till den helige Andes frukter i oss: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning (Gal 5:22). Andens gåvor kan imiteras – av healers, av falska profeter och andra. Andens frukter kan däremot inte imiteras. Det är ur dem, främst ur kärleken, som Andens äkta gåvor kan flöda fram.”
Jag tänker att vi alltid ska längta efter och försöka få de andliga gåvorna att flöda i våra liv. Men vi ska också sträva efter att älska varandra, att förlåta gamla oförrätter, att göra oss av med bitterhet i livet och att sätta andra i centrum istället för oss själva. Då vet jag att också andliga gåvor av alla de slag kommer som en naturlig följd. Då kan allas våra liv bli förvandlade, både för oss själva och för hela vår kristna gemenskap. När den enskilde blir förvandlad, blir hela församlingen förvandlad. Vi vågar gå när Anden säger det. Vi vågar lyssna till vad Han vill. ”Gud behöver idag människor som är villiga att bli sända av honom för att uppenbara både hans kärlek och hans kraft för världen”. (s. 107)
Kom så närmar vi oss den helige Ande tillsammans! Det är inte farligt att låta Honom ta över. Det är skönt att släppa kontrollen till Honom. Vi längtar efter och behöver förvandlade liv i denna tid. Kom! Han väntar på att få möta dig på djupet och att få förvandla ditt liv.
0 kommentarer